naiva lisa välkommen
Jag jobbar alltid på att bygga upp min stolothet! Det är verkligen ett jobb för mig att göra. Så kommer något gammalt ragg o börjar charma mig och viiips så är jag i fällan igen. Jag ger min stolthet och ber snällt honom stampa lite extra på mig! Räcker inte det så ger jag min värdighet och kastar min självkänsla i sopptunnan. När jag äntligen har gjort rätt för mig och verkligen börjat komma över MR right man J så kommer en annan upp, en annan J människa. Han som jag har träffat en gång, dog i hans sälskap, ville gifta mig med men han hade tjej, vi har pratat extremt över internet men eftersom han har tjej så vill jag inte att vi ska göra något förhastat vilket han vill!?
Han och hans tjej verkar inte ha det bra, han vill göra slut men e en litet fegis. Vi har nu pratat i en vecka konstant om att vi ska ses blablabla och ändå sitter jag här nu, tom. Han har tagit min stolthet o värdighet, och vi har fortfande inte träffats !
Jag skäms!
läsegården
du själv
Folk säger hela tiden till mig att vända det här till något positivt vilket jag har gjort hela mitt liv men det ingen förstår är att jag behöver en kram, en stor kram och att någon frågar på rikigt hur jag mår! Inte deras desperata försök att sätta sig in i min situvation o komma med tips o råd. Det är kanske därför jag drar mig för att prata med folk, för jag inte vill ha deras åsikt om det hela eller deras yttrande för ingen förstår. Jo jag vet att jag inte är ensam att det finns andra människor som känner/har det lika dant. Men det är väldigt svårt att hitta dem.
Det som är jobbigst just nu är de otrevliga och oempatiska lärarna i skolan. De har ingen empatisk förmåga alls. Förutom min underbara mentor som gör allt för mig, det är så skönt att veta att jag har henne vid min sida. Men det gör fruktansvärt ont när andra lärare bara viftar med handen o OPP OPP TYST! Jag undrar hur dom mår?
Ne nu ska min älskade underbara lillebror och jag äta lite, kanske en god västerbotten toast?
Utkast: Men du ...
" Men du är ju normal trots det du har gått igenom, jag menar du beteer dig ju inte som du har gått igeom allt det dära, du har liksom inga meen " Det där har jag inte bara hört en gång. Det gör ont varje gång jag hör det !
run my hometown
black bird
Det ända som har hänt är att killarnas " attliggaeftertvåår" har kommit i kapp tjejerna, till och med kört om dom, good tjejerna ligger efter nu ?! Det är vad jag tror !
Eller?!
Dom säger att var tredje tjej i en klass har ätstörningar. Dom sätter upp hårda ideall som dom vill att man ska följa undermedvetet (?) dom skriver var o varannan dag hur farligt det är med ärstörningar och hur mycket stryck kroppen tar. Dom säger även att tjejer måste lära sig vad som är reklam och inte samt ha en bättre självkänsla. Men då undrar jag, Sofia 13 år bor i Stockholm går i sjunde klass är lite överviktig därav blir hon utstött av de övriga, för ingen vill vara med en tjej som är överviktig? Linnéa 14 går i åttonde klass tillsammans med många andra tjejer tex Lisa, Lisa är normal i kroppen men hon har påverkats mycket av ideallen, modeller samt mode och bantar därför, varje dag påpekar hon hur "tjock" hon är vilket får Linnéa 14 år att känna sig extremt tjock så hon väljer att inte äta därav blir detta en väldigt ond cirkel i klassen, skolan?
Men lärarna är ju så uppmärksamma så de förstår direkt vad som händer och ser sedan till att tjejerna får hjälp! Eller?! Ne juste det var så det inte var! För lärarna "ser" inget! Och om det nu skulle vara så att tjejerna själva efter ett par år vill söka hjälp för ätstörningarna så är det ändå ingen idé, för man får nämligen ingen hjälp! Eller jo, man kan få hjälp, antingen hjälp som inte hjälper eller hjälp efter ca 1-2 år.
Det här är helt sjukt, jag förstår verkligen inte vad det är för samhälle vi bor i! Jag skäms!
en liten flodhäst
Jag ville inte att han skulle vara en sån kille som man bara vill spy på för att man blivit äcklad av han, men tyvärr har han satt sig i den sitsen själv! Genom att vända kappan efter vinden. Jag vet egentligen inte varför jag bryr mig så mycket, kanske för att jag anser de här människorna som små? Fast samtidigt så gör jag inte det, jag accepterar dom ganska bra, jag visar inte att jag är irreterad utan försöker att inte vara det för dom är inte värda den energin av mig. Nu har jag i och för sig inte förklarat vad dom har gjort mot mig men det är en annan historia. Jag är bara extremt ledsen på människor som älskar när andra människor gör snesteg eller misstag så dom har något att gotta sig i och något att diskutera med sina vänner. Äckligt.
ajajaj
Det som svider näst mest är att jag abslout inte är den där tjejen längre som hoppas i säng med killar eller super så mycket som det blev sist. ajaj det svider rejält. Men man lär ju av misstag. Inte nog med allt det här så igår när jag satt med samma gäng igen, dom festade inte jag så är den här killen jätte på mig igen vilket var väldigt jobbigt plus att hans vän är den snyggaste och coolaste killen jag någonsin har träffat, han kunde inte sluta titta på mig och inte jag på honom heller. Ingen märkte något men min ångest växte mer och mer att killen från kvällen innan satt brevid mig och ville ha mig. Jag bestämde mig för att dra runt fem tiden, nattrafik e inte kul, men jag kunde inte stanna längre.
Jag tog på mig jackan och skorna och sa sen till gänget att jag skulle dra hem, jag såg den underbara killens blick och dte gjorde ont. Medens den andra killen stod bakom mig och försökte övertala mig att stanna. Jag kunde inte förstå hur jag satt mig i den situvationen, inte smart. Jag kunde inte hålla mig jag var tvungen att lägga till han på facebook.
Nu ska jag ut o springa. Grubbla lite också..
Jag vill paxa henne, ja den fjärde till vänster
Rör inte min dörr
Människor som tar andra för givet verkar inte alltid tänkte på han eller hennes känslor. Som jag vet min tjejkompis hade ett smycke hon fått av sin far. Det där var de ända hon någonsin fått av sin pappa så hon var mycket rädd om det. En dag så lånade hennes kompis det utan att fråga och berättade det för henne två dagar senare att hon lånat det. Min vän bad genast att få tillbaka det och berättade hur mycket det betyde för henne. Det tog 4½ månad innan hon fick tillbaka det! Det är en skam att vissa människor sitter med andras egodelar och till och med verkar njuta av att se den andra personen bli ledsen. Sjukt!
Jag sitter och väntar på att sova.
Jag står ensam kvar på tå!
I heard she break your heart again?
Heartbrekar!
Alla vägar har sitt pris
överrenskommelse!I själva verket vet jag att det inte handlar om att hon vill bryta våran
överrenskommelse utan att det är hennes beroende som styr det. Men jag brukar inte ha något problem att klippa kontakten med folk som gör mig illa gång på gång men den här gången e det svårt. Kan det bero på att folk säger till mig att hon inte klarar sig utan mig? Eller är det så att jag är rädd att hon ska tappa kontrollen helt och där av mista livet? Eller handlar det om mitt kontrollbehov? Jag har ingen aning jag vet bara att det gör fruktansvärt ont i mitt hjärta när jag gång på gång ser alla de hemska sakerna hon gör mot sig själv.
Jag hade lovat mig själv att bryta kontakten med henne när hon sumpade en chans innan julafton men gav henne en chans till som hon sumpade på nyår vad jag vet! Men jag kunde inte bryta kontakten jag ville bara blunda för allt! Och där vill jag bara tillägga att jag är en person som strakt ogillar personer som blundar för saker och ting! Men en chans fick hon, jag behöver trots allt henne. Tio dagar hade gått, tio underbara dagar trodde jag! Jag skulle ut denna kväll, träffa en god vän när jag plötsligt fick ett stort hugg i magen. Jag gick som i dvala upp i hennes rum 5 minuter innan jag skulle gå och öppnade ett skåp som jag aldrig rikigt har tänkt på, mycket riktigt, där stod vin, öl och ett glas!
Jag bytte gömställe! Jag menar hon kunde gärna inte ringa och fråga var hennes vin var eftersom hon lovat att inte dricka. Jag märkte att hon var nere och frågade om jag skulle vara hemma med henne men fick ett nej till svar. Jag märkte att hon var törstig! Jag var på topp och tröck snabbt bort henne dåliga känslor som redan hade krypit under skinnet på mig och gick med raska steg mot tricken.
Efter att jag umgåtts med min underbara nyhittade vän någon timme var jag tvungen att ursäkta mitt frånvarande, jag kunde inte beskriva vad det var men det var som om jag hade druckit en stor mängd alkohol, mitt huvud var helt segt. jag förklarade för henne att jag hade hittat vin, öl och ett glas och att dom där tio underbara dagarna hade varit fejk. Hon hade druckit i smyg. Min vän förklarade att det inte var konstigt att jag var seg i huvudet då tänkandet och oroandet för henne tar en stor del energi av mig. AH! Självklart gör det de, men det var inte självklart förens hon sa det.
Jag hade lovat att ringa och tala om vilken tid jag skulle komma hem. Klockan var runt nio när jag ringde henne, jag visste redan innan jag ringde att hon full, men jag ringde ändå, som jag lovat. Hon svarade, väldigt berusad. När jag frågade om hon druckit svarade hon inte. Jag frågade igen och hon böt samtalsämne. Jag frågade igen och hon la på. Hon ringde upp men la på direkt. Hon ringde upp igen och hade redan glömt att vi pratat. Hon frågade samma frågor som jag svarat på när jag ringt henne. Vi la på. Hon ringde igen. Samma frågor samma svar. Vi la på men hon ringde igen, samma frågor samma svar. Hon var så full att hon inte mindes. Det hon hade sagt var att hon skulle sova. Jag mitt dumhuvud trodde på henne.
Jag var kvar i stan till klockan halv ett.
När jag öppnade portdörren hörde jag musik, hon sov alltså inte. jag gick lugnt upp och letade efter nycklarna i väskan då jag hörde en stor dunst. Jag letade dessperat efter mina nycklar sprang in hann inte uppfatta någotting innan jkag såg henne. Lägenheten var förstörd. Hela hon var ned spilld med rödvin. Hon stod och rökte på en cigarett som för länge sedan var slut med telefonen mot örat. Jag går fram och tar tag i henne sätter henne på en stol. Hon ställde sig upp och ramlade rakt in i kylen jag satte henne och höll fast henne på något vis. Jag gjorde något jag aldrig gjort, jag ringde min pappa berättade allt och sedan på något vis fick jag upp henne i sängen, hon deckade direkt.
Hon hade inte varit ute med hunden. Jag tog hunden och gick ut. Pratade med min pappa, jag var så arg men tröck bort det. Jag kom hem, städade bort det värsta och sedan och la mig. Dagen efter storstädade jag, det såg ut som om det hade varit en fest med 30 bjudna. Jag åkte hem till min pappa och var där under dagen. Inte ens han förstod att jag mådde dåligt. Han anser att hon är på väg åt rätt håll, hon har nämligen sagt till honom att hon inte ska dricka igen. Det jag hört så många gånger men han förstår inte.
Jag drog ut, var ute i tre timmar hade ingenstans att ta vägen. Jag gick hem till henne, gav henne en chans till! God i hate my self. Men det gör så ont hur jag än gör. Det som gör allra ondast är att ingen av mina vänner förstår! Ingen verkar vilja förstå heller!
! lööööö
Jag har inte rökt på länge nu, det känns så skönt att slippa ha det tvånget att alltid behöva röka. Men ser det ut som mina föräldrar är nöjda ? Nej, minsann inte nu har de något att att tjata och skälla om, typ mina tider på kvällarna?! Jag är chockad, jag har aldrig någonsin haft tider jag ska komma hem på kvällarna, då menar jag aldrig. När jag gick i sjuan så kom jag hem runt fem på nätterna och mina föräldrar sa inget, men nu har dom kommit på att man ska faktist inte vara ute sent i stora stan för det kan vara farligt. Ja jag blir så trött, dom är aldrig nöjda! Förövrigt har min pappa varit nykter i ca 9 månader vilket är skönt, det brukar nämligen krisa ihop sig rejält runt julhelgen men inte i år. Jag tror det beror på att min mamma är så ostabil i sitt psyke och sitt drickande att pappa är rädd att mamma ska dra täcket över huvudet om han börjar dricka vilket hon nog skulle göra. Ahh jag tycker om att ha min pappa nykter iaf!
Jag ska börja träna rikigt hårt nu snart! Jag måste bara komma in i bra rutiner då jag går upp på morgonen och äter regelerbundet samt får bra sömn först. Så det handlar inte om att jag skjuter upp det utan mer att jag vill inte göra allt på en gång. Det är något jag lärt mig bara under de senaste veckorna att man kan inte göra allt på samma gång, man gör nämligen inget bra jobb då !
Något jag älskar just nu är vädret. Det är nästan sol varje dag, det är kallt men itne för kallt och det bästa är att det är frisk luft!!
Kärlek till alla !
Hårt godis
Klockan var halv fem när jag och my lovely friend la på luren till varandra. Igår pratade vi om väldigt djupa saker, så som varandras familjehemligheter det är egentligen helt sjukt att man ska behöva hålla vissa saker hemligt. Varför? för att man inte ska skämmas? För att skydda familjen, sure! Det är jag med på, men mot vad? Alltså visst att det inte är något man vill gå runt och skryta om : Haa hurru du mina föräldrar är alkholister, de´ru! Nej kanske inte, men jag vet av egen erfarenhet att det till och med kan vara jobbigt att förklara för sin egen bästa vän vilket är lite knäppt. För det är ju faktist så att man är ju aldrig ensam om familjeproblemen så varför inte berätta för någon?
Jag minns att när jag var liten så var det alltid hysch hysch det var inte så att någon sa : säg inte det här till någon! Men på något sätt viste jag att man inte ska säga vissa saker till andra människor. Det är nämligen så att jag har haft en lite orättvis behandlad uppväxt om man kan uttrycka det så! Hemma blev jag slagen av min alkholiserade pappa medens min mamma befann sig på jobbet eller liknade. Fast jag kan inte påstå att mamma var omedveten om det, hon var nog inte med på spelts regler men hon valde att blunda för det vilket har gjort väldigt ont i henne. Men i alla fall så var det så att när jag kom till skolan med blåmärken över kroppen / ansiktet så blev folk oroliga och jag fick springa upp till rektorn.
Alltid kom jag med ursäkter! Alltid! En gång var det till och med utanför skolan så att en lärare såg men jag förnekade fortfarande, var det så att jag förnekade det hela för mig själv?
När det sedan blev så att mamma berättade för lärare i skolan att pappa var beroende av alkohol så var det inte så att hon sa det bland folk utran hon gick i väg med läraren och viskade, alltså såg jag hur man skulle göra! Vara tyst om det hela!
Men jag tycker att nu är det faktist år 2009 och vi här i Svergie har väldigt bra erfarenheter av mycket och vi ska väl inte längre behöva hyscha? Det jag försöker komma till är att dom som har det jobbigt eller förjävligt hemma behöver hjälp vare sig dom tror det eller inte och ofta är det så att barn eller ungdomar på något sätt alltid försöker roppa på hjälp men omgivningen inte hör eller ser det, därför borde folk vara mer uppmärkssamma och sen på något sätt måste vi ändra samhället att det inte är pinsamt eller dumt att be om hjälp! Jag vet inte riktigt hur jag sak forma mig här eftersom jag vet hur svårt det är men det är just det jag vill ändra på!
Men nu är klockan för mycket! Och jag har väldigt bråttom!
Kärlek!
