Hårt godis
Klockan var halv fem när jag och my lovely friend la på luren till varandra. Igår pratade vi om väldigt djupa saker, så som varandras familjehemligheter det är egentligen helt sjukt att man ska behöva hålla vissa saker hemligt. Varför? för att man inte ska skämmas? För att skydda familjen, sure! Det är jag med på, men mot vad? Alltså visst att det inte är något man vill gå runt och skryta om : Haa hurru du mina föräldrar är alkholister, de´ru! Nej kanske inte, men jag vet av egen erfarenhet att det till och med kan vara jobbigt att förklara för sin egen bästa vän vilket är lite knäppt. För det är ju faktist så att man är ju aldrig ensam om familjeproblemen så varför inte berätta för någon?
Jag minns att när jag var liten så var det alltid hysch hysch det var inte så att någon sa : säg inte det här till någon! Men på något sätt viste jag att man inte ska säga vissa saker till andra människor. Det är nämligen så att jag har haft en lite orättvis behandlad uppväxt om man kan uttrycka det så! Hemma blev jag slagen av min alkholiserade pappa medens min mamma befann sig på jobbet eller liknade. Fast jag kan inte påstå att mamma var omedveten om det, hon var nog inte med på spelts regler men hon valde att blunda för det vilket har gjort väldigt ont i henne. Men i alla fall så var det så att när jag kom till skolan med blåmärken över kroppen / ansiktet så blev folk oroliga och jag fick springa upp till rektorn.
Alltid kom jag med ursäkter! Alltid! En gång var det till och med utanför skolan så att en lärare såg men jag förnekade fortfarande, var det så att jag förnekade det hela för mig själv?
När det sedan blev så att mamma berättade för lärare i skolan att pappa var beroende av alkohol så var det inte så att hon sa det bland folk utran hon gick i väg med läraren och viskade, alltså såg jag hur man skulle göra! Vara tyst om det hela!
Men jag tycker att nu är det faktist år 2009 och vi här i Svergie har väldigt bra erfarenheter av mycket och vi ska väl inte längre behöva hyscha? Det jag försöker komma till är att dom som har det jobbigt eller förjävligt hemma behöver hjälp vare sig dom tror det eller inte och ofta är det så att barn eller ungdomar på något sätt alltid försöker roppa på hjälp men omgivningen inte hör eller ser det, därför borde folk vara mer uppmärkssamma och sen på något sätt måste vi ändra samhället att det inte är pinsamt eller dumt att be om hjälp! Jag vet inte riktigt hur jag sak forma mig här eftersom jag vet hur svårt det är men det är just det jag vill ändra på!
Men nu är klockan för mycket! Och jag har väldigt bråttom!
Kärlek!
