naiva lisa välkommen
Jag är för naiv. Jag är för lätt flirtad. Hur kan jag bara ge bort allt jag kämpar för hela tiden till någon på fem minuter?
Jag jobbar alltid på att bygga upp min stolothet! Det är verkligen ett jobb för mig att göra. Så kommer något gammalt ragg o börjar charma mig och viiips så är jag i fällan igen. Jag ger min stolthet och ber snällt honom stampa lite extra på mig! Räcker inte det så ger jag min värdighet och kastar min självkänsla i sopptunnan. När jag äntligen har gjort rätt för mig och verkligen börjat komma över MR right man J så kommer en annan upp, en annan J människa. Han som jag har träffat en gång, dog i hans sälskap, ville gifta mig med men han hade tjej, vi har pratat extremt över internet men eftersom han har tjej så vill jag inte att vi ska göra något förhastat vilket han vill!?
Han och hans tjej verkar inte ha det bra, han vill göra slut men e en litet fegis. Vi har nu pratat i en vecka konstant om att vi ska ses blablabla och ändå sitter jag här nu, tom. Han har tagit min stolthet o värdighet, och vi har fortfande inte träffats !
Jag skäms!
Jag jobbar alltid på att bygga upp min stolothet! Det är verkligen ett jobb för mig att göra. Så kommer något gammalt ragg o börjar charma mig och viiips så är jag i fällan igen. Jag ger min stolthet och ber snällt honom stampa lite extra på mig! Räcker inte det så ger jag min värdighet och kastar min självkänsla i sopptunnan. När jag äntligen har gjort rätt för mig och verkligen börjat komma över MR right man J så kommer en annan upp, en annan J människa. Han som jag har träffat en gång, dog i hans sälskap, ville gifta mig med men han hade tjej, vi har pratat extremt över internet men eftersom han har tjej så vill jag inte att vi ska göra något förhastat vilket han vill!?
Han och hans tjej verkar inte ha det bra, han vill göra slut men e en litet fegis. Vi har nu pratat i en vecka konstant om att vi ska ses blablabla och ändå sitter jag här nu, tom. Han har tagit min stolthet o värdighet, och vi har fortfande inte träffats !
Jag skäms!
läsegården
Jag är sjuk. Väldigt sjuk men jag vill inte ha hjälp, jag ville men vill inte längre. Jag har en ätstörning. Jag har sökt hjälp men inte fått. Det är ett sånt misslyckande. Jag ska till och med sluta med ppillerna för att gå ner mer i vikt. Det är inte det att jag vill väga så lite som möjligt utan mer att jag inte vill ha fett på kroppen samt jag vill ha kontroll över min kropp. Men jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Efter varje gång jag har ätit så kräks jag. Förutom när jag ätit frukt. Jag tränar extremt mycket. Jag har ett BMI på 15,3. Jag försöker prata med min mamma om det vilket är jätte jobbigt men blir ännu mer jobbigt när hon bara avisar mig. Jag har varit på vårdcentralen 100 gånger och fått remisser skickade hit och dit. men det händer inget. Jag har ringt och terrat och sagt att jag vill ha hjälp men dom gör inget. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag vill inte ha det såhär.
du själv
Jag vill lägga mig ner och gråta och därefter aldrig mer resa mig upp. Jag vet inte hur allt går till, min kropp gör saker utan att jag egentligen orkar. Jag går upp brukar gå ut o jogga med hunden, hem äta duscha gå till tricken, åka till skolan, vara i skolan hela dagen presterar det bästa jag kan är glad, trevlig, social osv. åker hem efter skolan, går ut o joggar med hunden, städar, tvättar, lagar mat, går ut med hunden igen, åka in till stan o ställa upp för vänner, hem ut med hunden duscha sova. typ så ser min dag ut. Då är det inte inräknat att ta hand om mamma när hon e full eller lillebror när han e väldigt ledsen. Det är heller inte inräknat att behöva åka hem till min pappa o städa.
Folk säger hela tiden till mig att vända det här till något positivt vilket jag har gjort hela mitt liv men det ingen förstår är att jag behöver en kram, en stor kram och att någon frågar på rikigt hur jag mår! Inte deras desperata försök att sätta sig in i min situvation o komma med tips o råd. Det är kanske därför jag drar mig för att prata med folk, för jag inte vill ha deras åsikt om det hela eller deras yttrande för ingen förstår. Jo jag vet att jag inte är ensam att det finns andra människor som känner/har det lika dant. Men det är väldigt svårt att hitta dem.
Det som är jobbigst just nu är de otrevliga och oempatiska lärarna i skolan. De har ingen empatisk förmåga alls. Förutom min underbara mentor som gör allt för mig, det är så skönt att veta att jag har henne vid min sida. Men det gör fruktansvärt ont när andra lärare bara viftar med handen o OPP OPP TYST! Jag undrar hur dom mår?
Ne nu ska min älskade underbara lillebror och jag äta lite, kanske en god västerbotten toast?
Folk säger hela tiden till mig att vända det här till något positivt vilket jag har gjort hela mitt liv men det ingen förstår är att jag behöver en kram, en stor kram och att någon frågar på rikigt hur jag mår! Inte deras desperata försök att sätta sig in i min situvation o komma med tips o råd. Det är kanske därför jag drar mig för att prata med folk, för jag inte vill ha deras åsikt om det hela eller deras yttrande för ingen förstår. Jo jag vet att jag inte är ensam att det finns andra människor som känner/har det lika dant. Men det är väldigt svårt att hitta dem.
Det som är jobbigst just nu är de otrevliga och oempatiska lärarna i skolan. De har ingen empatisk förmåga alls. Förutom min underbara mentor som gör allt för mig, det är så skönt att veta att jag har henne vid min sida. Men det gör fruktansvärt ont när andra lärare bara viftar med handen o OPP OPP TYST! Jag undrar hur dom mår?
Ne nu ska min älskade underbara lillebror och jag äta lite, kanske en god västerbotten toast?
Utkast: Men du ...
" Men du är ju normal trots det du har gått igenom, jag menar du beteer dig ju inte som du har gått igeom allt det dära, du har liksom inga meen " Det där har jag inte bara hört en gång. Det gör ont varje gång jag hör det !
