FrökenFren

Att leva med någon som har missbruksproblem är inte det lättaste. Att behöva ta hand om någon somhar missbruksprblem är inte heller så lätt. Men det svåraste är att fullständigt stänga ute den personen. Jag trodde det skulle vara lätt som en plätt att bara stänga ute personen ifråga efter att hon brytit våran 

överrenskommelse!I själva verket vet jag att det inte handlar om att hon vill bryta våran 

överrenskommelse utan att det är hennes beroende som styr det. Men jag brukar inte ha något problem att klippa kontakten med folk som gör mig illa gång på gång men den här gången e det svårt. Kan det bero på att folk säger till mig att hon inte klarar sig utan mig? Eller är det så att jag är rädd att hon ska tappa kontrollen helt och där av mista livet? Eller handlar det om mitt kontrollbehov? Jag har ingen aning jag vet bara att det gör fruktansvärt ont i mitt hjärta när jag gång på gång ser alla de hemska sakerna hon gör mot sig själv.

Jag hade lovat mig själv att bryta kontakten med henne när hon sumpade en chans innan julafton men gav henne en chans till som hon sumpade på nyår vad jag vet! Men jag kunde inte bryta kontakten jag ville bara blunda för allt! Och där vill jag bara tillägga att jag är en person som strakt ogillar personer som blundar för saker och ting! Men en chans fick hon, jag behöver trots allt henne. Tio dagar hade gått, tio underbara dagar trodde jag! Jag skulle ut denna kväll, träffa en god vän när jag plötsligt fick ett stort hugg i magen. Jag gick som i dvala upp i hennes rum 5 minuter innan jag skulle gå och öppnade ett skåp som jag aldrig rikigt har tänkt på, mycket riktigt, där stod vin, öl och ett glas!

Jag bytte gömställe! Jag menar hon kunde gärna inte ringa och fråga var hennes vin var eftersom hon lovat att inte dricka. Jag märkte att hon var nere och frågade om jag skulle vara hemma med henne men fick ett nej till svar. Jag märkte att hon var törstig! Jag var på topp och tröck snabbt bort henne dåliga känslor som redan hade krypit under skinnet på mig och gick med raska steg mot tricken.

Efter att jag umgåtts med min underbara nyhittade vän någon timme var jag tvungen att ursäkta mitt frånvarande, jag kunde inte beskriva vad det var men det var som om jag hade druckit en stor mängd alkohol, mitt huvud var helt segt. jag förklarade för henne att jag hade hittat vin, öl och ett glas och att dom där tio underbara dagarna hade varit fejk. Hon hade druckit i smyg. Min vän förklarade att det inte var konstigt att jag var seg i huvudet då tänkandet och oroandet för henne tar en stor del energi av mig. AH! Självklart gör det de, men det var inte självklart förens hon sa det.

Jag hade lovat att ringa och tala om vilken tid jag skulle komma hem. Klockan var runt nio när jag ringde henne, jag visste redan innan jag ringde att hon full, men jag ringde ändå, som jag lovat. Hon svarade, väldigt berusad. När jag frågade om hon druckit svarade hon inte. Jag frågade igen och hon böt samtalsämne. Jag frågade igen och hon la på. Hon ringde upp men la på direkt. Hon ringde upp igen och hade redan glömt att vi pratat. Hon frågade samma frågor som jag svarat på när jag ringt henne. Vi la på. Hon ringde igen. Samma frågor samma svar. Vi la på men hon ringde igen, samma frågor samma svar. Hon var så full att hon inte mindes. Det hon hade sagt var att hon skulle sova. Jag mitt dumhuvud trodde på henne.

Jag var kvar i stan till klockan halv ett.

När jag öppnade portdörren hörde jag musik, hon sov alltså inte. jag gick lugnt upp och letade efter nycklarna i väskan då jag hörde en stor dunst. Jag letade dessperat efter mina nycklar sprang in hann inte uppfatta någotting innan jkag såg henne. Lägenheten var förstörd. Hela hon var ned spilld med rödvin. Hon stod och rökte på en cigarett som för länge sedan var slut med telefonen mot örat. Jag går fram och tar tag i henne sätter henne på en stol. Hon ställde sig upp och ramlade rakt in i kylen jag satte henne och höll fast henne på något vis. Jag gjorde något jag aldrig gjort, jag ringde min pappa berättade allt och sedan på något vis fick jag upp henne i sängen, hon deckade direkt.

Hon hade inte varit ute med hunden. Jag tog hunden och gick ut. Pratade med min pappa, jag var så arg men tröck bort det. Jag kom hem, städade bort det värsta och sedan och la mig. Dagen efter storstädade jag, det såg ut som om det hade varit en fest med 30 bjudna. Jag åkte hem till min pappa och var där under dagen. Inte ens han förstod att jag mådde dåligt. Han anser att hon är på väg åt rätt håll, hon har nämligen sagt till honom att hon inte ska dricka igen. Det jag hört så många gånger men han förstår inte.

Jag drog ut, var ute i tre timmar hade ingenstans att ta vägen. Jag gick hem till henne, gav henne en chans till! God i hate my self. Men det gör så ont hur jag än gör. Det som gör allra ondast är att ingen av mina vänner förstår! Ingen verkar vilja förstå heller!